Man kan räkna brottsförebyggande verksamhetens kostnader

Brottsförebyggande verksamhets lönsamhet

Kostnadseffektiva program förebygger brott och minskar kostnaderna för samhället.

Målet med den brottsförebyggande verksamheten är att minska brottsligheten och öka medborgarnas säkerhet. När man väljer metoder för att förebygga brott är det viktigt att veta hur verkningsfulla de är. För att det ska löna sig att vidta en brottsförebyggande åtgärd måste de skador som brottsligheten orsakar minska i åtminstone samma mån som det uppstår kostnader när åtgärden genomförs.

Den brottsförebyggande verksamhetens lönsamhet kan undersökas på många olika sätt. Den enklaste metoden är en kostnadsanalys där man enbart granskar de kostnader som projekten orsakar samhället. I en kostnadseffektivitetsanalys granskar man inte bara kostnaderna, utan också projektens resultat. De uppnådda resultaten omvandlas dock inte till en ekonomiskt mätbar form, och därför är det inte möjligt att utifrån analysen klargöra om de inbesparingar som projektet medför överstiger de kostnader som orsakas samhället. I en kostnadsnyttoanalys, dvs. en lönsamhetsanalys, omvandlas också projektens resultat till en ekonomiskt mätbar form, så att de uppnådda inbesparingarna kan jämföras med kostnaderna.

Hur man genomför en analys

I en lönsamhetsanalys klarlägger man inledningsvis programmets eller åtgärdernas verkningsfullhet i form av en konsekvensbedömning, som går ut på att empiriskt undersöka om programmet minskar brottsligheten eller dess konsekvenser. Konsekvensanalysen grundar sig på en kausalitetsundersökning som klarlägger sambandet mellan orsak och verkan. Konsekvensanalysens evidensstyrka bedöms utifrån hur effektivt analysen kan användas för att dra slutsatser om åtgärdens kausala effekter. En klassificering som allmänt används vid konsekvensanalyser är Marylandskalan (Maryland Scientific Methods Scale). På Marylandskalan har den randomiserade studien, där man slumpmässigt delar in jämförbara enheter i test- och kontrollgrupper, den högsta evidensstyrkan. I de mest typiska konsekvensanalyserna mäts brottsligheten före och efter programmet i både test- och kontrollgruppen (nivå 3) eller också före och efter programmet i både test- och kontrollgruppen samtidigt som man har standardiserat andra faktorer som förklarar brottsligheten (nivå 4).

Förutom att programmet ska vara verkningsfullt ska det också medföra större fördelar än kostnader.  För att kunna göra en lönsamhetskalkyl måste man först fastställa och beakta alla relevanta kostnader. Kostnaderna och fördelarna utreds i en kostnadskalkyl. Resultaten av lönsamhetsanalysen framställs normalt i form av lönsamhetsgrad, vilket innebär att de sammanlagda fördelarna omvandlas till pengar och delas med de sammanlagda kostnaderna. Om lönsamhetsgraden är högre än ett innebär det att programmet är ekonomiskt lönsamt.

Det finns olika metoder för att beräkna förhållandet mellan kostnader och fördelar. Metoderna är delvis kontroversiella och påverkar ofta resultatet mer än programmets verkningar i sig. Programmets lönsamhet beror i hög grad på vilka fördelar som tas med i beräkningen. Det bör också observeras att kostnaderna för och fördelarna av de brottsförebyggande åtgärderna är beroende av det brottspåföljds- och socialtrygghetssystem som tillämpas i landet i fråga. I länder med strängare straffskala är inbesparingarna större. Om man i ett visst land i snitt får ett ovillkorligt fängelsestraff för ett brott medan man i ett annat land tilldelas ett bötesstraff för samma brott, resulterar det i olika kostnadseffekter för det program som påverkar brottstypen i fråga, även om inverkan på det brottsliga beteendet är densamma. Därför måste man ta hänsyn till var kostnadseffektiviteten har bedömts. Till exempel är resultaten av undersökningar som utförts i USA eller Storbritannien i allmänhet inte direkt överförbara på de nordiska länderna, eftersom länderna har olika påföljdssystem.

I sådana länder där socialservicesystemet erbjuder socialt och ekonomiskt stöd för personer i behov av särskilt stöd, såsom missbrukare eller barn med utvecklingsstörningar och skolsvårigheter, kan de program som stödjer den individuella utvecklingen ha mindre effekt och därmed vara mindre lönsamma. 

Kostnadseffektiviteten hos olika typer av program

Programmen för brottsförebyggande kan bygga på olika preventiva strategier. I sin typiska form indelas dessa i strategier som stödjer den individuella utvecklingen (developmental), strategier för situationell brottsprevention (situational), strategier för samhällsprevention (community) och strategier för prevention genom myndighetskontroll (criminal justice). Ett enskilt program kan innehålla åtgärder från flera olika strategier, och till exempel samhällsprogram kan också inkludera situationella preventiva åtgärder. Den situationella brottspreventionens lönsamhet kan påvisas tydligare och snabbare, medan det kan ta flera år att påvisa kostnaderna och fördelarna inom program som stödjer den individuella utvecklingen.

Forskningen kring de brottsförebyggande åtgärdernas lönsamhet är i huvudsak internationell. Den brottsförebyggande verksamhetens ekonomiska lönsamhet har utretts i en litteraturöversikt (Lehti 2017) som publicerats av Institutet för rättspolitik och kriminologi (Krimo). Vissa nordiska projekt har bedömts vara kostnadseffektiva, men det finns behov av ytterligare forskning kring den brottsförebyggande verksamhetens konsekvenser i Norden och Finland. I den forskningslitteratur som ingår i Krimos översikt har man tydligast förmått påvisa att metoderna för situationell brottsprevention varit kostnadseffektiva. Av de finländska programmen har man genom forskning mätt lönsamheten hos programmet för förändring på eget initiativ, som strävar efter att förebygga återfallsbrottslighet och stödjer den individuella utvecklingen.

Rådet för brottsförebyggande satsar under sin mandatperiod 2015–2018 på att utveckla konsekvensbedömningen av den brottsförebyggande verksamheten. Den information som konsekvensbedömningen ger gör det lättare att ta fram förebyggande metoder och välja effektiva lösningar för att förebygga brott. Lönsamhetsanalyserna visar att det är ekonomiskt lönsamt att förebygga brott. Brott orsakar stora ekonomiska förluster för samhället. Fungerande brottsförebyggande verksamhet minskar i allmänhet mångdubbelt de samhälleliga kostnaderna för brottslighet jämfört med de kostnader verksamheten orsakar. Dessutom undviker man fler offer och minskar skador som inte kan mätas i pengar.

 

Mer information (på finska/engelska)

Kivivuori, Janne & Aaltonen, Mikko (2009) Vaikuttavuustutkimus. Teoksessa Janne Kivivuori (toim.). Nuorten syrjäytyminen ja rikollisuus: Suomessa tehdyn tutkimuksen ja sen katvealueiden kartoitusta. Oikeuspoliittisen tutkimuslaitoksen tutkimustiedonantoja 94.

Welsh, Brandon & Farrington, David & Gowar, Raffan (2015) Benefit-Cost Analysis of Crime Prevention Programs. Teoksessa Tonry, Michael (toim.). Crime and Justice. A Review of Research. Volume 44. Chicago: University of Chicago Press, s. 447–516.

Lehti, Martti (2017) Rikoksentorjunnan kannattavuus: alustava systemaattinen kirjallisuuskatsaus. Kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutin katsauksia 24/2017.

Lehti, Martti (2017) Rikoksentorjunnan kannattavuus: Havaintoja rikoksentorjuntatoimenpiteiden kannattavuustutkimuksesta Suomessa, Pohjoismaissa ja maailmalla. Haaste 3/2017.