Rädsla för brott

En otrygg platsMålet med brottsförebyggande verksamhet är att minska skador som beror på brottslighet, bland dem rädsla för brott. Enligt brottsofferundersökningen är ungefär en tredjedel av finländarna rädda för att bli offer för våld när de vistas utanför hemmet på kvällen.

Rädslan för brott kan ta sig uttryck i olika grad av ängslighet och otrygghet. I sin lindrigaste form handlar rädslan om att man beaktar möjligheten till brott och är medveten om att omgivningen kan vara otrygg. Ibland kan rädslan dock ta sig uttryck i en ständig oro, panikartat beteende eller isolering. Allvarlig rädsla försvårar och begränsar det dagliga livet. Rädslan för brott bottnar inte nödvändigtvis i korrekta uppfattningar om brottsfrekvensen och personliga risker, men som upplevelse är den verklig.

Rädslan för brott har ofta samband med förändringar i samhället. Till exempel arbetslöshet och sämre ekonomiska tider för med sig osäkerhet och känslor av otrygghet i livet. Också den allmänna medvetenheten om riskerna i miljön och samhället har ökat och trygghetsbegreppet har förändrats. Trygghetsperspektivet har utvidgats och många fenomen som påverkar tryggheten är synligare än förr. På 2000-talet har människornas trygghetsuppfattning i hög grad påverkats av till exempel terrorismens synlighet och den ökade IT-brottsligheten.

Rädslans karaktär och bakgrundsfaktorer

Rädslan för brott är ofta en rädsla för våld. Ungefär var tredje finländare är rädd för att bli offer för våld utanför hemmet på kvällen. Finländarna är mer rädda för våld utanför hemmet än för våld på arbetsplatsen eller i hemmet. Förutom rädsla för våld förekommer också rädsla för att råka ut för egendomsbrott, till exempel inbrott.

Äldre hyser större rädsla än yngre för att bli offer för brott. Även kön spelar en roll; kvinnor är i snitt räddare än män. Rädsla för brott är vanligast bland äldre kvinnor. Rädslorna gäller ofta våld på offentliga platser och hos kvinnor särskilt sexuellt våld. I verkligheten är det mer sannolikt att unga män blir offer för gatuvåld i Finland. Den rädsla som kvinnor eller äldre upplever kan dock bero på en känsla av sårbarhet. Därtill utsätts representanter för olika etniska grupper något oftare för våld än majoritetsbefolkningen. En del av deras våldsupplevelser är kanske förknippade med etniska motiv, vilket kan öka känslan av otrygghet. Rädslan för brott är dock mycket individuell, och personer som tillhör en och samma grupp har inte nödvändigtvis samma rädslor.

Rädslan för brott förknippas i många fall med en viss plats eller miljö som är bekant för människan. I den nationella brottsofferundersökningen 2015 uppgav cirka 15 procent av finländarna att de under årets lopp hade undvikit en eller flera platser på grund av risken för att bli offer för våld. I Finland är rädslan för brott relativt obetydlig, eftersom människorna har stort förtroende för varandra. Rädslan för brott är i många fall en rädsla för främmande människor, vilket syns tydligt i större städer där man inte känner varandra.

Rädsla eller otrygghet upplevs särskilt på veckoslutskvällar, då brott och störande beteende förekommer mest. Resultaten av olika undersökningar, såsom lokala trygghetsenkäter, bör därför analyseras mot denna bakgrund. Svar som skvallrar om rädsla för brott innebär inte nödvändigtvis ständig oro, utan många kanske upplever rädsla relativt sällan och beroende på situationen.

Kunskapen om och erfarenheterna av brott formar uppfattningen om hur trygg den egna omgivningen är. Att bli offer för brott ökar ofta rädslan för brott i det senare livet. Rädslan påverkas också av att en närstående eller bekant blivit offer för brott. Också brott och oroligheter inom det egna bostadsområdet kan öka rädslan för brott. I många fall förknippas negativa uppfattningar med vissa områden en lång tid efter att brotten inträffat. Stämpeln som vissa bostadsområden får kan leva kvar även om säkerheten i området de facto har förbättrats.

Nyheterna är för många den primära informationskanalen för brott. Den som följer medierna kan få en mycket detaljerad bild av brott som slås upp stort i nyheterna, men nyheterna förmedlar inte nödvändigtvis en bild av brottens frekvens eller mängd. I synnerhet våldsbrott får ofta stor publicitet i nyheterna och kan därför leva kvar och öka rädslan. Också uppgifter om brott som sprids snabbt på sociala medier formar uppfattningarna om trygghet. Diskussioner på sociala medier kan bottna i rykten och vara mycket känslobetonade, varför de bidrar till att öka rädslan.

Metoder för att lindra rädslan

Det finns många olika metoder för att påverka känslan av trygghet och rädslan för brott. Trygghetskänslan kan förstärkas genom att man gör det svårare att begå brott, till exempel genom att installera övervakningskameror och skyddsutrustning. Alla brott kan inte förebyggas med sådana metoder, men synlig övervakning hjälper många att känna sig tryggare.

Många metoder för att öka trygghetskänslan har samband med miljön. Till exempel renhållning, underhåll och belysning skapar en positiv bild av tryggheten i området. På områden där det finns många olika bostads- och affärsfastigheter kan människorna röra sig tryggt under olika tider på dygnet. En livlig gatubild och mänsklig närvaro ger en ökad trygghetskänsla och möjliggör social övervakning av området, vilket gör det lättare för personer som är rädda att lämna hemmet att gå ut.

Att skapa trygghet och förebygga brott med hjälp av metoder som hänför sig till den byggda miljön ingår i situationellt brottsförebyggande. Bostadsområdet Muotiala i Tammerfors är det första och tills vidare enda området i Finland där man i planeringen medvetet och på ett mångsidigt sätt har utnyttjat principer och tillvägagångssätt för att förebygga brottslighet.

Arbete för att förebygga rädsla bland invånarna är viktigt. Under trygghetspromenader kan invånarna, myndigheterna och de övriga aktörerna i området träffas och diskutera säkerheten i området. Under promenaderna kan man tillsammans kartlägga platser som förknippas med otrygghet och fundera över hur tryggheten kan ökas. Tryggheten i olika områden kan bedömas till exempel med hjälp av trygghetsenkäter för invånarna och myndighetsstatistik. Forskningsdata bidrar till att lindra och förebygga rädsla.

 

Mer information (på finska/engelska)

Danielsson & Kääriäinen (2016) Suomalaiset väkivallan ja omaisuusrikosten kohteena 2015 – Kansallisen rikosuhritutkimuksen tuloksia. Institutet för kriminologi och rättspolitik. Katsauksia 13/2016.

Graham & Bennett (toim. Scheinin) (1998) Rikoksentorjunnan strategioita Euroopassa ja Pohjois-Amerikassa. Oikeuspoliittisen tutkimuslaitoksen julkaisuja 156.

Lehti ym. (2014) Maahanmuuttajat rikosten uhreina ja tekijöinä. Oikeuspoliittisen tutkimuslaitoksen tutkimuksia 265.

Smolej (2011) News Media, Crime and Fear of Violence. Oikeuspoliittisen tutkimuslaitoksen tutkimuksia 257.