Teorier om orsaker till brottslighet

Forskning om brottslighet förekommer inom många vetenskaper, men dess sociala och samhälleliga orsaker undersöks särskilt inom kriminologin. Brottslighet kan förklaras med många olika faktorer som rör individen och samhällsstrukturerna och samspelet mellan dessa.

Med brott avses generellt sett handlingar som definierats som brott i lag. Reglerna om vad som är ett brott varierar dock beroende på tid och plats. I allmänhet betraktas som brott sådana handlingar som strider mot reglerna och som orsakar tillräckligt stor skada för samhället och dess medlemmar. Det spelar också en roll hur fördömande andra förhåller sig till olika handlingar. Uppfattningarna om vad som bör fördömas varierar beroende på kultur; någon kan fördöma en handling som inte är förbjuden i lag, medan alla brott inte nödvändigtvis fördöms. Ur ett rättsligt perspektiv inverkar också situationen på när en handling uppfyller rekvisiten för brott. Att definiera ett brott är således inte alldeles enkelt utan beror bland annat på förhållandena i samhället samt människornas uppfattningar och attityder.

Förekomsten av brottslighet i samhället kan förklaras med hjälp av många olika teorier. För att man ska kunna förebygga brott måste man också förstå orsakerna bakom brottslighet. Preventiva åtgärder mot brott kan riktas till exempel till riskgrupper för brott, miljöer där det begås brott eller samhällsstrukturer beroende på vad som i första hand anses orsaka eller möjliggöra brott.

Janne Kivivuori (2013) skiljer mellan sju centrala teoretiska inriktningar som kan användas för att förklara brottslighet. De teoretiska inriktningarna utgår från olika synvinklar och kan vara överlappande. De utesluter inte nödvändigtvis varandra som förklaringar på ett och samma brottsligt fenomen. Vissa teorier kanske också lämpar sig bättre än andra för att förklara ett visst brott; dessutom har forskarna inom kriminologi olika åsikter om de olika teoriernas giltighet.

Evolutionskriminologi  

Denna teoretiska inriktning förklarar brottsligt beteende utifrån Charles Darwins evolutionsteori. Evolutionskriminologin erbjuder förklaringar till människans beteende och val med hjälp av beteendemässiga egenskaper som utvecklats i takt med människans evolution. Till exempel aggressivitet kan betraktas som karaktäristiskt för människans natur oavsett om beteendet har definierats som brottsligt i lag. Inom evolutionskriminologin är det också av intresse hur andra människor reagerar på detta slags beteende oberoende av de lagar som samhället stiftat.

Med hjälp av evolutionsteorin har man till exempel försökt förklara skillnaderna i brottsligt beteende hos män och kvinnor. Forskningen ger vid handen att män oftare än kvinnor gör sig skyldiga i synnerhet till grovt våld. Våld mellan män är klart vanligast bland män i ung ålder. Orsaker till våldsamt beteende hos män och kvinnor kan sökas bland de psykologiska egenskaperna hos könen. Ur en evolutionskriminologisk synvinkel är en förklaring till varför kvinnor mer sällan än män hamnar i våldsamma situationer en tendens att undvika risker för att överleva. Kvinnor hyser också större rädsla än män för att bli föremål för brott. Våldet mot kvinnor har i sin tur förklarats med att män oftare än kvinnor tenderar att kontrollera sin partners (kvinnans) beteende genom våld.

Också moralkänslan, dvs. de ångerfulla eller fördömande känslor som brottet framkallar, har förklarats ur ett evolutionsperspektiv. Moralkänslan kan betraktas som människans medfödda förmåga att hindra medlemmar i samhället att bryta mot regler. Ur ett brottsförebyggande perspektiv kan en kontrollerad hantering av de reaktioner som framkallas av moralkänslan och brott vara effektiv: man kan till exempel använda medling för att lösa och undvika konflikter.

Selektivitetsteorier

Enligt selektivitetsteorierna gör sig vissa personer skyldiga till brott mer sannolikt än andra på grund av sina individuella egenskaper. Till exempel aggressivitet, impulsivt beteende och bristfälliga kognitiva färdigheter kan ha samband med brottsligt beteende. Samma faktorer förknippas ofta med en sämre social ställning, som bidrar till att öka risken för brottslighet. Till selektivitetsteorierna räknas teorin om självkontroll, de biosociala teorierna och beteendegenetiken.

Enligt teorin om självkontroll kan brottsligt beteende förklaras av dålig självkontroll. Individer med dålig självkontroll utför brott spontant och impulsivt och tänker i allmänhet inte på konsekvenserna. Teorin om självkontroll kan anses förklara åtminstone våldsamt beteende. I fråga om brott som kräver planering, såsom ekonomiska brott, är teorin inte helt entydig.

Enligt de biosociala teorierna är benägenheten att begå brott ett resultat av samspelet mellan de individuella egenskaperna och omgivningen. En medfödd egenskap främjar det brottsliga beteendet som ett resultat av social inlärning. Man har till exempel konstaterat att en långsam vilopuls kan förknippas med brottslig aktivitet. Personer som naturligt har en långsam vilopuls är inte känsliga för yttre stimuli och tar inte nödvändigtvis till sig de sociala reglerna lika bra som andra. Beteendegenetiken beskriver i sin tur brottsligt beteende i ljuset av ärftliga faktorer. Till exempel olika former av antisocialt beteende, såsom aggressivitet, kan i viss mån vara ärftligt. Genetiska anlag förklarar en del av det brottsliga beteendet och kan ta sig uttryck särskilt i barndomen.

Ur selektivitetssynvinkeln kan man ingripa mest effektivt i brottsligt beteende bland annat genom att förebygga och försvåra brottstillfällen (situationell brottsprevention), genom rusmedelspolitik och genom att stödja familjer som har en svår ställning i ett tillräckligt tidigt skede (tidigt stöd).

Teorin om socialt tryck

Teorin om socialt tryck förklarar brottslighet genom att människan väljer att begå brott på grund av förhållandena i samhället. Enligt en klassisk teori om socialt tryck, Robert Mertons anomiteori, ställer kulturen krav på att människan ska eftersträva materiell rikedom, vilket i praktiken är få förunnat. Svårigheten att eftersträva materiell rikedom orsakar frustration som tar sig uttryck i alternativa lösningar, såsom brott. I senare gestaltningar av teorin om socialt tryck har man framhållit att det sociala trycket ur ett bredare perspektiv kan härstamma också från andra källor än att eftersträva materiell rikedom. Olika samhällsideal men också personliga motgångar kan ge upphov till en pressande eller stressande situation som man försöker lösa genom brott. Också individuella egenskaper påverkar hur var och en reagerar på press: vissa tar till exempel till våld lättare än andra.

Socialt tryck som en förklaring på brottslighet har i allmänhet undersökts ur sämre lottade personers synvinkel. Brottsligt beteende har ett tydligt samband med en dålig social ställning: brottsrisken hos barn ökar till exempel av föräldrarnas dåliga ställning på arbetsmarknaden, bristfällig utbildning och familjens dåliga ekonomiska situation. Antalet våldsbrott ökar överlag som en följd av fattigdom och ojämn inkomstfördelning, varför man genom att minska fattigdom och ojämlikhet ofta kan minska även brottsligheten. I Finland är välfärdssystemet och dess olika tjänster för unga och barnfamiljer ämnade att förebygga en sämre social ställning och brottslighet (tidigt stöd).

Teorin om social kontroll

Enligt kontrollteorin har alla begär och behov som de i sista hand försöker tillfredsställa. Vissa använder brottsliga metoder för att uppnå sina mål. Social kontroll, eller sociala band, kan förhindra eller dämpa användningen av sådana metoder. Social kontroll kan delas in i officiell och inofficiell kontroll: i den officiella kontrollen ingår regler och åtgärder som övervakas av myndigheterna, medan den inofficiella kontrollen består av alla så kallade oskrivna regler som människorna iakttar och som, om man bryter mot dem, orsakar fördömande.

Människorna stöder sig i allmänhet på sådana institutioner i samhället som förhindrar dem från att begå brott. Dessa institutioner är till exempel parförhållandet, anställningsförhållandet och lokalsamhället. När man förbinder sig till en viss institution motiveras man att avhålla sig från brott, eftersom till exempel människorelationer eller anställningsförhållanden kan upphöra om man gör sig skyldig till brott. Alkoholbruk minskar kontrollens inverkan på människan; personer som använder rikligt med alkohol har sämre kontroll och begår lättare brott. Kontrollteorin tangerar också selektivitetsteorin och begreppet om självkontroll. Personer som har dålig självkontroll hamnar lättare än andra i miljöer med obetydlig social kontroll.

För att förebygga brott lönar det sig enligt kontrollteorin att satsa på sådana institutioner som dämpar brottsligheten bäst. Dessa är bland annat familjen, skolan, ett stabilt anställningsförhållande och ett aktivt lokalsamhälle. Till exempel för unga som riskerar att bli utan utbildning och lämnas utanför arbetslivet, kan man ordna olika stödåtgärder för att de lättare ska få tillträde till dessa.

Inlärningsteorier

Enligt inlärningsteorierna lär man sig brottsligt beteende i grupper och sociala situationer. Det blir möjligt att begå brott när man tillägnar sig de modeller som krävs för att begå brott. En central teori som utgår från inlärning är neutraliseringsteorin som fokuserar på kriminellas sätt att urskulda sig inför sig själva och andra i fråga om sina brott. Genom att urskulda sig försöker den kriminella rättfärdiga brottet eller få det att framstå i ett så positivt ljus som möjligt. Den kriminella kan urskulda sig till exempel genom att skjuta ifrån sig ansvaret för gärningen med hänvisning till sitt sinnestillstånd eller yttre press eller genom att hävda att brottet inte orsakat (väsentlig) skada eller olägenhet för det eventuella offret. Personer som gjort sig skyldiga till brott kan också hävda att de fördömande parterna har moraliskt fel och att de saknar rätt att fördöma handlingen.

Väsentligt för neutraliseringsmetoderna är att de lärs in i sociala sammanhang och att man genom att tillägna sig dem ytterligare kan sänka tröskeln för att göra sig skyldig till nya brott. Man kan lära sig metoder för att urskulda brottsligt beteende eller tänkesätt som rent generellt uppmuntrar till brott inom egna referensgrupper, subkulturer eller numera till exempel på internet. Information om brott på internet och i nyheterna kan i vissa fall påverka framför allt unga som tillägnar sig modellerna för att begå brott, och även kompisgäng kan ha stor inverkan. Brott och brottsspiraler kan ur inlärningsteorins synvinkel förhindras genom att man förebygger i synnerhet sådana situationer där unga tillägnar sig modeller för att begå brott. Med tanke på ungdomsbrottslingar är långa domar på anstalter i allmänhet inte den bästa lösningen, utan den som avtjänar en dom och den som befinner sig på fri fot kan delta i olika program som förebygger brottsligt beteende.

Stämplingsteorin

Med stämpling avses det sätt på vilket en individ som gjort sig skyldig till ett brott i andras ögon stämplas – omgivningen betraktar personen som en brottsling, vilket påverkar också personens egen uppfattning om sig själv. I och med att personen betraktar sig själv som en brottsling är det också lättare att fortsätta med det brottsliga beteendet. Det är vanligt att andra människor kommer bra ihåg om någon brutit mot normerna och även länge efteråt bedömer personen på basis av hans eller hennes tidigare handlingar.

Den ansedda stämplingsteoretikern Howard Becker har undersökt avvikande beteende som ett socialt fenomen som skapats av samhället till följd av stämpling. Becker fokuserar också på stämpling som orsakats av andra fenomen än egentlig brottslighet: också till exempel droganvändare och konstnärer som lever ett annorlunda liv betraktas som avvikande i samhällets ögon. Enligt Beckers teori uppstår avvikelsen i varje fall när man bryter mot samhällets sociala regler. Att man blir kriminell beror alltså inte på att en handling definieras som ett brott i lag eller på handlingen i sig, utan rötterna ligger djupare i samhället. Beckers teori förklarar varför olika handlingar har betraktats som brottsliga eller klandervärda vid olika tidpunkter i historien. Att definiera brottslighet ligger enligt honom i sista hand hos samhället.

Stämplingsteorin förklarar särskilt det sekundära brottsbeteendet, dvs. att man fortsätter begå brott efter att man gjort sig skyldig till sitt första brott. Stämpling gör det lättare att fortsätta med det brottsliga beteendet i och med att det påverkas av individens eget tänkesätt och omgivningens förhållningssätt. En person som gjort sig skyldig till brott kan till exempel ha svårigheter att återgå till arbetslivet efter att ha avtjänat sitt straff. Om man blir utanför arbetslivet, familjen eller andra viktiga institutioner, är det svårare att avstå från brott. De andra teorierna om brottslighet kan eventuellt bättre förklara varför man överhuvudtaget begår ett första brott.

Återfallsbrottslighet kan enligt stämplingsteorin förebyggas genom att man hjälper gärningsmannen att förbinda sig till samhället efter att han eller hon begått ett brott. Stränga straff kan förstärka den stämpel som gärningsmannen upplever sig ha fått, men genom att till exempel stödja sysselsättningen efter att straffet avtjänats kan man minska risken för att fortsätta begå brott. Hotet om straff har en avskräckande effekt på vissa personer och förhindrar att man gör sig skyldig till brott.

Rutinaktivitetsteorin

Rutinaktivitetsteorin skiljer sig från de övriga teorierna om brottslighet i och med att den inte tar ställning till gärningsmannens motiv eller andra bakgrundsfaktorer till det brottsliga beteendet. Teorin erbjuder en förklaring till brott utgående från människans lagliga vardagsrutiner. Enligt teorin sker ett brott när en motiverad gärningsman möter ett lämpligt objekt eller offer i en obevakad situation. Om någon av dessa premisser för brott saknas inträffar inget brott. I bakgrunden finns ett antagande om individens rationalitet som styr individen att begå endast ett tillräckligt lönsamt brott under tillräckligt ideala förhållanden.

Teorin varken kullkastar eller utesluter andra förklaringar till brottslighet. De andra teorierna kan förklara varför eller till följd av vilka händelser individen från första början söker sig till en brottssituation. Rutinaktivitetsteorin framhåller endast att brott sker vid en lämplig tidpunkt och plats. Att brott koncentreras till vissa platser och tidpunkter är viktig information också med tanke på planeringen av den brottsförebyggande verksamheten. Situationella preventiva åtgärder kan således riktas till riskplatser för brott, och till exempel genom övervakning kan man minska de lägliga brottstillfällena.

Mer information (på finska)

Kivivuori, Janne, Aaltonen, Mikko, Näsi, Matti, Suonpää, Karoliina & Danielsson, Petri (2018) Kriminologia. Gaudeamus.

Kivivuori, Janne (2013) Rikollisuuden syyt. Kustannusosakeyhtiö Nemo.

Laine, Matti (2014) Kriminologia ja rankaisun sosiologia. Tietosanoma.

Laitinen, Ahti & Aromaa, Kauko (2010) Rikollisuus ja kriminologia. Vastapaino.