Det finns många olika exempel på god praxis för att förebygga narkotikarelaterad ungdomsbrottslighet. En del av dem har nu sammanställts i en handbok som publicerats av det europeiska nätverket för brottsförebyggande.
Materialet är avsett för lärare, ungdomsarbetare och andra som har att göra med ungdomar bl.a. via hobbyverksamhet. Avsikten är att öka möjligheterna att ta upp frågor som gäller brott och säkerhet med ungdomar.
Det nationella programmet för brottsförebyggande 2016–2020 fokuserar på att utveckla det lokala brottsförebyggande arbetet och på att förbättra invånarnas deltagande och påverkansmöjligheter för att förebygga brott. Målet är att koppla brottsförebyggandet bättre till kommunernas planer och arbete för välfärd och trygghet.
I anvisningarna ges konkreta råd om hur man själv kan minska risken för att bli brottsoffer. Rådet för brottsförebyggande önskar att närpolisen i samarbete med seniororganisationer och andra centrala instanser kan sprida denna information.
För att det ska löna sig att vidta en brottsförebyggande åtgärd måste de skador som brottsligheten orsakar minska i åtminstone samma mån som det uppstår kostnader när åtgärden genomförs. Den brottsförebyggande verksamhetens lönsamhet kan undersökas på många olika sätt.
Trygghetsvandringar är en metod för att hämta samman innevånarna, myndigheterna, föreningarna, företag, samt fastighetsägarna och de andra centrala aktörerna inom en viss ort för att tillsammans fundera hur ställen som upplevs otrygga kunde förändras och förbättras.
