Våld mot barn och unga

Barn och unga utsätts till exempel för mobbning i skolan, sexuella trakasserier eller sexuellt våld, disciplinärt våld och våld i sällskapsförhållanden. I fråga om våld mot barn och unga är både förövaren och offret i allmänhet ett annat barn eller en ung, men barn utsätts också för och tvingas bevittna våld i hemmet. Barn i Finland faller endast i sällsynta fall offer för brott mot liv. Informationen om våld mot barn och unga härstammar från enkäter om ungdomsbrottslighet och skolhälsa, de nationella brottsofferundersökningarna och barnofferundersökningen.

Enligt barnofferundersökningen har det disciplinära våldet mot barn minskat under de senaste årtiondena, och attityderna mot sådant har blivit mer negativa. Våld mot barn betraktas dock i allmänhet fortfarande som mer acceptabelt än våld mot vuxna. Den vanligaste fysiska disciplinära åtgärden som föräldrar använder sig av mot sina barn är luggning. I barnofferundersökningen 2013 uppgav något fler än var tionde elev på årskurs sex och var femte elev på årskurs nio att de utsatts för lindrigt våld av en förälder.

I majoriteten av de misshandelsfall där offret är ett barn är förövaren en jämnårig. Våldet mellan barn och unga har minskat, även om denna typ av våld överlag är rätt vanlig. I barnofferundersökningarna uppger flickor oftare än pojkar att det förekommer – i synnerhet psykisk – mobbning och våld mellan jämnåriga. I enkäten om ungdomsbrottslighet 2016 berättade dock pojkar på årskurs nio oftare än flickor om mobbning eller delaktighet i slagsmål. Bland unga förekommer psykiskt våld och mobbning framför allt på internet, i skolan och vid hobbyer.

Det sexuella våldet mot barn och unga har minskat under de senaste årtiondena. Alltsedan 1980-talet har det sexuella umgänget mellan vuxna och unga överlag minskat klart. Vid sexuellt utnyttjande av barn är offret oftast en flicka och förövaren en person utanför familjen. Bland 15–16-åringarna är det något vanligare att förövaren är en annan ung person.

Endast en liten andel av det våld som barn och unga råkar ut för kommer till myndigheternas kännedom. Vanligast är att våldsoffret berättar om sina upplevelser för en vän eller en familjemedlem, särskilt mamman. Många barn och unga låter bli att berätta om våldet, eftersom de anser att händelsen varit lindrig eller att det inte lönat sig att berätta om den. Förebyggandet av våld mot barn och unga kräver tidigt ingripande redan på mödra- och barnrådgivningarna och inom dagvården samt genom icke-vålds- och säkerhetsfostran i skolorna.

 

Mer information

Barn som brottsoffer – Information till föräldrar vars barn har blivit offer för ett vålds- eller sexualbrott. Justitieministeriet.

Skolhälsoenkäten

På finska:

Näsi (2016) Nuorten rikoskäyttäytyminen ja uhrikokemukset 2016. Kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti. Katsauksia 18/2016.

Fagerlund ym. (2014) Lasten ja nuorten väkivaltakokemukset 2013 – Lapsiuhritutkimuksen tuloksia. Poliisiammattikorkeakoulun raportteja 110.

Lappi-Seppälä & Niemi (2017) Seksuaalirikokset. Teoksessa Rikollisuustilanne 2016. Kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti. Katsauksia 22/2017.

Näsi & Tanskanen (2017) Nuorisorikollisuus. Teoksessa Rikollisuustilanne 2016. Kriminologian ja oikeuspolitiikan instituutti. Katsauksia 22/2017.