Sexualbrott

I den finska strafflagen definieras flera olika brottsbenämningar som sexualbrott. Sexualbrotten omfattar våldtäkt, sexuellt utnyttjande av barn och brott i anslutning till sexhandel. Straffbara gärningar enligt lag är dessutom diverse sedlighetssårande förseelser, såsom spridning och innehav av barnpornografi, samt sexuellt antastande, som år 2014 infördes som en ny brottsbenämning.

En stor del av våldtäktsbrotten och försöken till våldtäkt förblir dolda för polisen. Sammanlagt 40−50 procent av alla anmälda våldtäkter blir utredda. År 2016 fick polisen kännedom om drygt 1 000 våldtäkter eller försök till våldtäkt. Det relativa antalet uppdagade våldtäktsbrott har ökat avsevärt under de senaste tio åren. En sannolik förklaring till ökningen är att anmälningsbenägenheten har stärkts och polisundersökningarna har blivit effektivare.

De flesta våldtäktsoffer får psykiska men och många också fysiska skador av det inträffade. I 75−80 procent av alla våldtäktsfall som anmäls är det fråga om grundformen av våldtäkt. Under åren 2015−2016 har andelen grova våldtäkter av alla anmälda våldtäktsbrott ökat avsevärt. Ökningen beror sannolikt på en lagändring, enligt vilken våldtäkter mot minderåriga i regel ska betraktas som grova våldtäkter.

I majoriteten av alla de våldtäktsbrott som polisanmäldes år 2016 var gärningsmannen en man; en knapp procent av gärningsmännen var kvinnor. Offren bestod till 96 procent av kvinnor. Största delen av de anmälda våldtäkterna ägde rum i en privat bostad eller på någon annan privat plats, medan andelen våldtäkter som begicks på en offentlig plats utgjorde en knapp femtedel. Omkring 40 procent av alla som misstänkts ha begått våldtäkt var alkoholpåverkade vid tidpunkten för händelsen, och enligt domstolsmaterialet var 44 procent av offren berusade.

I ungefär en tredjedel av alla våldtäktsfall som behandlas vid domstol lever parterna tillsammans i en parrelation. I en dryg sjättedel av fallen känner parterna inte varandra och i resten av fallen har de känt varandra åtminstone ytligt. De som begår våldtäkt har i allmänhet en relativt låg socioekonomisk ställning. År 2016 var en knapp tredjedel av alla som misstänkts ha begått våldtäkt utländska medborgare. Andelen utländska misstänkta har ökat något under de allra senaste åren.

Sexualbrott mot barn och unga

Enligt Finlands lag är det förbjudet att ha könsumgänge med ett barn under 16 år. Den gärningsform som medför det strängaste straffet är grovt sexuellt utnyttjande av barn.

En betydande del av alla sexualbrott mot barn och unga förblir outredda på grund av brottens känsliga natur. Antalet polisanmälda fall av sexuellt utnyttjande av barn har ökat markant under åren 1980–2016. Fenomenet i sig har dock inte ökat, utan den effektiviserade myndighetsverksamheten har ökat risken för att bli fast, även om den utbredda användningen av internet samtidigt har skapat nya möjligheter till utnyttjande. Antalet statistikförda fall av sexuellt utnyttjande kan variera i hög grad från år till år också av den orsaken att det kan uppdagas brottsserier som registreras på varierande sätt.

Största delen av dem som blir sexuellt utnyttjade är 13–16 år. Omkring 90 procent av offren är flickor. Majoriteten, cirka 98 procent, av de gärningsmän som gripits är män. Omkring hälften av gärningsmännen är på någon nivå bekanta till offret, och i ungefär en femtedel av fallen är gärningsmannen en familjemedlem. I ungefär en fjärdedel av fallen är gärningsmannen totalt okänd för offret.

 

Mer information (på finska)

Lappi-Seppälä & Niemi (2017) Seksuaalirikokset. I verket Rikollisuustilanne 2016. Institutet för kriminologi och rättspolitik. Katsauksia 22/2017.

Fagerlund m.fl. (2014) Lasten ja nuorten väkivaltakokemukset 2013 – Lapsiuhritutkimuksen tuloksia. Polisyrkeshögskolans rapporter 110.